Hans sånger har intet mer att säga
än att det är bra gitarr i bakgrunden
hans röst är mer skolad
den är inget förlorat i,
han sjunger om en slags triumf
över att känna en slags låtsas smärta
han inbillar sig han genomlevt,
min suck är djup,
hans röst...hans texter
borde säga mig mer
med den delade bakgrunden
vi delar
med flera andra från de djupa bergslagens skogar,
minns bara när han skrattade
då när jag grät,
kanske därför kan jag inte dela hans perspektiv på världen.

Det är uppenbart
vi är båda nu är vuxna
ändå kan jag inte reflektera hans val
att bli något,
jag aldrig kommer att förstå.