Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min mor dog i cancer och jag är glad ändå att jag hann dit


Dina sista andetag

Du tynade bort

och jag tvingades se på

kunde inte göra annat

 

Med dubba hjärntumörer

och cancer i lungorna

fanns inget att göra

Du visste och hade accepterat

 

Ute var det vinter

du hade velat dö på sommaren

 

Du vaknade en kort stund när jag kom

och tittade dig omkring

Du var fortfarande hemma hos dig

men du förstod att detta var slutet

 

jag satt vid din säng

Du hade sovit en stund

och märkte inte droppet de satt

när du inte längre kunde äta

 

Sorgen speglades i dina ögon

och jag kunde bara stryka din kind

 

Sedan sov du hårt i tre dagar

Det sista var svårt för oss båda

när du fick vätska i lungorna

och fick så svårt att andas

 

När du andats ut för sista gången

kom tomheten och den stora tystnaden

och snön föll i vinternatten

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Ken-ett
Läst 484 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-09-28 20:05



Bookmark and Share


  aol
så tarkt gripande den tog tag i mitt hjärta
2008-03-22

  Darkness
mycket stark!
2007-10-12
  > Nästa text
< Föregående

Ken-ett
Ken-ett

Mina favoriter
Kära farmor