Om jag bara kunde låta tiden va
Om vi bara kunde bli sams
Universum och jag
Lika vissen som höstlöven på marken
Mina fötter glider som regndroppar mot den våta barken
Mina rötter svider som fyllons hjärtan
En nykter morgon i parken
Och jag faller omkull
Men med huvudet högt
Som när jag inbillade mig att allting står stilla
Fast molnen rör sig
Och molnen var en myt
I en saga någon glömt
Och undangömt
För att bespara oss små
De tårar tiden gömde
Bakom sin tand
Och vi såg aldrig
Horisontens rand
För våra band
Som så småningom blev vårt
Förband
Och hemliga land
Om jag bara kunde låta tiden va
Och verklighetsflykt flyga
Ger mig ensam in i en lek
Där den förlorar som är vek
Varken heder eller seder
Reder ut några problem
Som blivit exem
Och möglat
Av fukt som växer i varje hörn
Det spelar ingen roll vart vi vänder oss
Mellan fyra väggar
Sitter ropen fast
Bakom tapeter
Skrik från barn som ingen vet
Vad de heter
Men de delar samma fristad
Och ingen letar efter deras händer när det blir kallt
Men värme är inte allt
Bara när det blir kallt
Det kommer fler säsonger
Fler nätter utav ånger
För att du lät henne gå
Och vägrade förstå
Varför hon inte lärt sig låta tiden va.