man måste få bryta ihop.
man säger saker man inte menar.
man tar tillbaka dem.
sen säger man några dumma saker till.
men det känns alltid bättre efteråt.

alla behöver stöd.
alla behöver veta att de duger.
alla behöver att någon bryr sig.
om ni gör saker för mig,
se då till att ni gör det på riktigt,
för annars tjänar det ingenting till.

gör det bästa av situationen - visst,
men jag har gjort det så länge,
och jag vet, att det blir
inte bättre bara för att man försöker.
förändring kommer inifrån,
den måste komma inifrån.
och en förändring är svår
att genomföra på egen hand.

du blir arg för att du vet att det stämmer,
fick jag höra.
nej, det är inte sant.
jag blir arg, därför att jag vet
inte vad jag ska göra,
när ingenting jag säger går in,
när ingenting jag säger kan övertyga.
jag blir arg därför
att jag inte blir litad på,
och jag kan ingenting göra.

det är frustrerande att må dåligt.
det är ännu mer
frustrerande att må dåligt över någonting
som någon annan orsakar.
något som man själv inte kan rå över
eller förändra på egen hand.

jag ställde ett ultimatum.
jag tvivlar på att jag kommer
att genomföra konsekvenserna
jag sa att jag skulle,
om ingenting händer inom en snar framtid.
men det kändes ändå bra att få det sagt.
att jag en gång för alla kunde visa att
det inte är okej,
för det är det inte.
det handlar om mig,
och för mig är det viktigt.

om jag blundar, om jag ingenting säger, finns det då inte?