Vad händer nu?
Rösterna från tv:n försvinner sakta bort från min medvetande.
Allt tynar bort omkring oss, det blir bara jag och hon i ett tomrum.
Tankarna flyger hit och dit. Vad händer nu?
Vad pratade vi om egentligen? Det spelar ingen roll, båda tystnade.
Hon råkade röra min hand, fast hon har kvar handen. Jag tar den. Hon kramar åt min hand.

Vi sitter på min säng, bredvid varandra. Ända sen vi båda tystnade så har vi inte brutit ögonkontakten mer än någon sekund.
Mitt hjärta bankar, jag nästan skakar. Vi är plötsligt väldigt nära varandra. Jag hör hur hon andas. Hon är så vacker. Hennes becksvarta halvlånga hår.
Hennes näsa är liten och söt, hennes läppar är mjuka och hennes leende är det vackraste jag någonsin sett. Hennes ögon är underbara. De är skarpa men ändå oskyldiga. De är ljusblå, iskalla, som en vinternatt. Ögonen är själens port, och gud som hon förtrollar mig. Jag kan inte slita blicken från dem, jag paralyseras. Hennes kinder är lena och mjuka.
Vi verkar omslutas av en magisk atmosfär. Hjärtat bankar så hårt att jag hör det inom mig.
Våra kinder nuddar varandra, hon blundar och suckar skakigt.
Sedan möts våra ansikten igen. Hon ser på mig med halvstängda ögon.
Båda slänger en snabb blick på varandras läppar och sen tillbaka mot ögonen. Så skärps våra blickar till och vi hämtar hastigt andan precis innan våra läppar blir magnetiska.
Vi kysser varandra länge. Mina armar är runt hennes midja och hon håller om mig.
Efter kyssen så ser vi på varandra igen. Jag ler, hon ler tillbaka. Hon lägger sig ner på sängen och jag lägger mig över och omsluter henne i mina armar. Vi kysser varandra ömt och länge.
\"Jag älskar dig..\" viskar hon i mitt öra och kysser mej på halsen. \"Jag älskar dig också..\" suckar jag tillbaka och vaknar.