Hans fingrar lekte drömskt med hår
Han viskade en barndomssång
Hans blick den följde anletsspår
Följde tidens gilla gång.

Han strök med handen, lätt som siden
Fick knottrig hud som svar
Han glömde rummet, glömde tiden
Där fanns bara flickan kvar.

När blickarna varandra mötte
Ett kärlekssvärd tog form
Som Amor i hans hjärta stötte
Hon tog honom med storm.

När så tillsist deras läppar slutits
Av kärlek i en dans
Så hade deras öde gjutits
Och hon var bara hans