Du skrattade alltid åt mig när jag
ramlade och fick
såren fyllda med grusgrå snö

och har du tänkt på att när du
puttade mig så
föll jag alltid mycket längre
du liksom
släpade mig upp för
alldeles för många uppförsbackar för du visste om att man
rullar alltid mycket längre när det går nerför,
alltid mycket flera sår

och jag förstod aldrig vad du menade men jag
hängde med ändå
en slags motvillig
lek
en kamp
en jagvetintevadmendetgjordeont

och solen har gett upp sitt hopp om
den här världen
Solen har gått ner
miljarder dagar över

vår stad och

solen är bara pollen i

vårt kvarter.