Jag är en blyg, utåtriktad, glad, ledsen, social, rädd, modig människa som påminner en hel del om en sengångare.

Jag levet i nuet, jag lever i medeltiden, jag lever i framtiden, jag lever i stenåldern, jag lever i rymdåldern.

Jag älskar mej. Jag hatar mej. Jag vill vara vacker. Jag är vacker. Jag är ful. Jag vill vara rak och ärlig. Jag vill vara omtyckt. Jag vill älska.

Jag vill reflektera, reagera, tycka, tänka, veta.
Jag vill sova, glömma, titta bort, inte bry mej.

Ingenting är enkelt, allraminst att leva.

Är jag djup, är du djup, är jag ytlig, är jag tillräcklig, är jag nog?

Det är så svårt att välja, vem vill jag vara? Varför?
Jag vill bli betraktad som mogen, som vuxen. Jag vill vara liten, jag vill vara ett barn, jag vill inte. Vill jag vara vegetarian, vill jag verkligen ha liv på mitt samvete, är mitt ha-begär rättfärdigat, så illa är det ju faktiskt inte.

Ett par ben. En mage. Två armar. Överkropp. En hals, ett huvud.
Är det allt? Vart sitter jaget, sitter det i magen, i huvudet, mellan benen, i lilltån? Vart sitter ditt jag? Vart sitter mitt jag? Hur vet man det? Varför bry sej, det är ju inte viktigt, låt mej gräva ner mej i kaninpälsen, jag struntar i trollkarlen.

Men det gör jag ju inte.

Vemfan är trollkarlen, vad har han här att göra, hur kan man dra en kanin ur en hatt?
En hög svart hatt. Jag vill ha en sån hatt, den vore så snygg till min röda top.
Hur lär man sej? Hur lever man? Varför finns det inga guider? Alla bara förväntar sej att man ska veta. Veta allt. Från hur man lägger in musik på en mp3 eller tar kort med en kameramobil till hur man beter sej i ett förhållande och betalar räkningar.

Jävla gränstid. Inte vuxen, inte barn, inte ansvarsfull, inte ansvarslös.

Jag vill vara kreativ.

Jag vill vara vacker, jag vill inte bry mej om skönhetsideal! Jag vill vara vacker.
Skönhetsideal är ett helvete, alla säger ’Nej, jag bryr mej väl inte!’ men likförbannat rakar dom benen och bantar och sminkar sej och fixar håret och jag vill inte vara en av dom men det är jag det är ju oundvikligt och endå känner jag ett så stort behov av att rättfärdiga det.

...

Att vara tonåring är inte roligt. Fast det är skitkul. Ibland.

Jag är trött, jag är pigg, jag är varm, jag är kall. Jag är rastlös.

JAG VILL BRY MEJ.
Vill du låta mej bry mej?

Jag är en jävel på problem, både på att lösa och på att skapa.
Jag vill leda, jag ogillar ansvar, jag är självisk, jag gillar att bry mej om andra.
Jag ställer krav, jag vill vara anspråkslös, jag vill vara RIK och BERÖMD.
Alla vill till himlen och åka limosin förstås ~

Jag vågar göra saker som ingen annan vågar.
Jag vågar ingenting.