Och björkarna blev bärnstensgula
fåglarna allt fler och svarta
och människorna tystare
när vintern stod och huttrade
vid tredje ringen runt Moskva


Och Katja blev allt magrare
och hennes stämma tunnare
än tekopparnas hårda skrammel
än sirenerna och oljudet
kring Zlatoustinskij Pereulok


Och regnet föll allt lättare
och frös till snö i skyarna
och staden reflekterades
på gyllenröda molnkupoler
högt över våra kalla kinder


Och frälsarkatedralen lyste
över våra steg från Bourbon Street
Och Moskva stod så märkligt stilla

-Just där. På floden börjar vintern
sa Katja innan vårt farväl


Och vintern tog sig in i staden
och floden frös och även vi
och människorna tog sin tillflykt
till underjordens vindlingar
så skildes vi på röda linjen


jag och kära Katinka mоja