Han väver masker och skydd
I bunkrar av grå betong
Han virar in sig i falskhet
Och låter livet ha sin gång


Han slår ifrån med humor
med skämt och livlig sång
Men han huttrar och fryser
I bunkrar av grå betong


Han har kvävt sitt livets frö
I lindor att honom dölja
Han har lämnat det att dö
Sopat igen spåren att följa

Han ropar efter hjälp
Efter själavinterns tö
Men han är rädd att leva
Han riskerar ju att dö