jag ville bara vara poetisk
ett tag då allt stod som mest stilla
ville jag hitta någonting som kunde
tillfredställa min vardag genom att lugna
mina andetag med ord från någon annan
till mig själv

men inga visor spelades och inga dikter skrevs
till mig
för tonerna bedövades av mitt hjärtas skrik
och nu finns ingenting kvar längre.

det är när allting är som mest mörkt
man önskar en tonartshöjning
vad som helst för att få jorden att snurra

så låt mig sjunga en visa,
skriva en dikt
vad som helst för att göra allt det
någon aldrig gjorde för mig

för nu skriker det som aldrig förr
och gränsen för att börja gråta
är närmare än vanligt
helst av allt skulle jag vilja
hålla för mina öron och vakna upp en annan dag
annan tid
när som helst men inte nu
för att det trasiga i min värld
är det hela i din en annan dag
och jag önskar att jag var du

saknaden av det lyckliga som en gång fanns
växte fast i mina barndomsfötter
som jag har sprungit av mig
mot en tid jag trodde var bättre.
Men nu kan jag inget annat än att längta tillbaka
och önska samma sak igen
jag ville bara vara poetisk
skriva ord som ingen annan till mig själv
för att jag inte hade någon som gjorde det åt mig
jag ville bara föreställa mig ett ljus som
lyste starkare än min rädsla för att vara
förevigt olycklig
och jag önskar inget hellre än att jag var du
för mitt trasiga jag, är ditt hela du imorgon.