Mina ögon mötte dina med en sån varm känsla att mitt hjärta slog fortare än normalt.
I det ögonblicket kännde jag något som aldrig känt förut -kärlek, sann sådan.
Jag hoppades på att den känslan skulle vara förevigt, hos båda.
Men med tiden märkte jag att du höll min hand svagare än förut.
Jag såg till och med att leendet du en gång haft på läpparna bleknat bort.
Hur blev det som det blev?
Det är den frågan jag ställer till mig själv varje dag..

Mitt hjärta tystnar som mörkret, mina ögon slocknar som ett ljus dock sitter kärleken kvar för dig..
Hur ska jag glömma, hur ska jag vidare?


2.september-3november -07!

Hakar!