Ett klinkade ljud
Du kallade det poetisk ensamhet
Ett bultande ljud
Du svarade aldrig
Men jag vet…

Det talas om dig nu
Via radiovågor, långt, långt, långt bort
Och biljetten till friheten som du köpte
Ligger fortfarande kvar här
Solkigt gul och vit
Och dina 1000 mil är ännu orörda,
du tog dig inte längre än hit

Men dina köpta kilometer av sorg är redan resta
Och du lämnade mig ensam
I denna kalla stad av stål
Där hösten är det enda som…

Och alla dina vänner
Väntar fortfarande på något som skulle se ut som dig
En ängslig vålnad med oktoberregn i sitt hår
Men dina drag är utsuddade, av kyliga vindar,
av ett rakblad sparat från 2002
Och väntan på…

Men det talas om dig nu,
Via radiovågor, långt, långt bort
Och alla avundsjuka jävlar
Som ändå inte ville dig nåt gott
Beundrar din känsla
Och låtsas att de kände dig en gång

För att kanske få sitt namn graverat,
I din självbiografi, ”Sanningen om ett bortglömt liv”

Trots att de var dom som knäckte dina fingrar
En kylig dag i Maj, 1997
Så hoppas dom, och du ler

Du låtsas, spelar med
I deras framgångsspel
Och ett leende har aldrig vart mer falskt