Askan växer ju hetare glöden blir
Och vägrar att falla
Filtret är så ynkligt litet och lättantändligt
Inte fan kan det hålla glöden borta
från mina spruckna läppar?

Ändå suger jag, så in i helvetes hårt, göder glöden
andas djupt och girigt i mig av cancern.
Av livet, som förkolnar mig
cell för cell
inifrån.

(Ser du inte!?
Jag kippar för helvete efter LUFT här..!)

Röken tar aldrig slut,
askan faller aldrig,
och den vitglödgade hettan
av min egen förkolnade själ
slickar knastrande i sig mitt sista filter.