Regnets förbittrade droppar sig störta
ned över öde marker.
Höstmörkrets blöta, sövande sång.
Drömmar om snö och köld.

Träd står i högresta, sörjande led
över nedfallna, döende löv.
Förmultningen sprider sin mörka odör.
Grönskan har fallit i glömska.

Men gömt under höstens röta och död,
under löv, under blöthet och sörja.
Ligger en önskan i djupaste sömn,
ett frö som till våren skall fröjda.