jag sitter här naken

och jag har lämnat allt.

det luktar ciggaretter om mina fingrar, och dem vi redan slängt gulnar. gråhimlar antastar våra melodiösa sanningssäganden, om livet bara vore några kliv längre kunde vi då någonsin kliva tillbaka.

jag sitter här ensam

och jag har lämnat dig.

blårutskaklet på dina badrumsväggar pryder inte längre fotografier av oss i omtumlande vinteryror, tredje världskriget längs våra skulderblad, inga slags rodnader förenade under vår karga verklighet.

gryningstimmar runt dina ögon, nätterna längs dina läppars konturer. ingenting mer

ber jag dig om

så många kedjor har satts upp för våra dörrar, nycklar med rostad yta liksom fläckig inför alla de barriärer vi sorgmodigt fått inse.

jag sitter här naken

och jag har lämnat allt.

snart drar vinterkylan in över mitt skrymsle. kanske värms jag av snön -

aldrig mer handhållanden genom somrar eller svala bryggor, aldrig mer sjöar mellan dig och mig, mellan något slags tungomål intill våra drömmar.

jag sitter här fastnaglad,

och har lämnat vår tideräkning

första sekunden efter du