vi sitter och ser in i varandras ögon
för ett tag

de säger
de säger att man kan se
djupt in i en människas ögon
att man kan drunkna i dem
att man kan se in i varandras själar
bara genom ögonkontakt
de ljuger

de har aldrig sett in i ögonen
det går inte att se någonting mer i ögon
än vad som finns där
på ytan

de ser bara på ögonen på ytan,
på hornhinnan,
på iris med ögonfärgen,
på pupillen,
tills de hypnotiserar sig själva
och börjar känna
någonting,
kanske i bröstet,
hjärtslagen som ökar
när pupillerna vidgas
när signalerna med
bekräftelser om ömsesidighet
når hjärnan
och hormonerna pumpas ut
och runt
och runt
och man känner




jag ser på dina ögon,
tveksamt skiftande från det ena till det andra
sedan tar jag av mig glasögonen
det är enklare så
allt blir suddigt


i det här skumma ljuset
ser jag bara fält av färger
med suddigaste möjliga konturerna


mellan

ljusa fläckar innanför ovalt rött
(den halvöppna munnen)

och

en platt brun massa
(det lena hängande håret)

två mörka fläckar mitt på ansiktet
(ögonhålor och allting innanför skuggat)


som svarta hål
där jag kommer att falla in
snart
och förbli fast
i händelsehorisonten
för en evighet,
en verklig evighet,
den absoluta utan slut



det blir så enkelt
när jag bara ser färger,
som ljuset och livet från den andra sidan
genom frostat glas

om avstånden
vet jag ingenting längre
utan rörelse

om jag blundar för endast en stund
och du går bort och sätter dig någonstans
ser jag dig inte direkt
för med din hud
kan du smälta in
i soffan
eller väggarna

det skulle vara så lätt
för dig,
att bara
försvinna

utom synhåll


vi sitter och jag ser på ditt ansikte
som långsamt försvinner
in i rummet bakom dig
din kropp
bort i väggarna
dina armar blir ljusen på bordet
fingrarna försvinner i mattan under dig

sakta blir du genomsynlig
och
efter ett tag
är jag ensam kvar

min mage känns kall
mina knän känns inte alls
jag känner bara luften omkring mig
hör min egen lugna andning
i rumstemperaturen
en osäker väntan



och så rör du dig lite
du har kommit tillbaka
återvänt till mig, hit

ditt ansikte syns igen
som en serie rörliga ljusfläckar
i luften framför mig


du lever igen
och medan hjärtat
pumpar blodet runt
och runt
och runt
kan jag långsamt försvinna igen
sugas in igen
in i dina oändliga djup
in i dina
svarta hål