Du älskar mig
därför att jag kom in i ditt liv med något helt nytt
till ditt instängda och kringgärdade liv.
Det gick inte att ta miste på din glädje,
den smittade av sig.
Jag drevs iväg med dina drömmar,
sköljdes upp på duniga sandstränder
och kände mig viktlös för ett ögonblick.

Nu vet jag bättre.
Jag var aldrig där,
blott i drömmen,
din dröm.
Mina egna drömmar var besudlade
av verkligheten och insikten
att livet är en rad av ögonblick
fria från varandra.

Du tror på den livslånga kärleken,
jag har sett hur kortvarig lyckan är.
Det som såg ut som en evighetsflod
krympte till en rännil efter några år.

Drömmar blir aldrig bekräftade
förrän man levt samman några år
och sett dem genom vardagens perforerade sil.
Likt kaffet som rinner rakt igenom
stannar sumpen kvar
och minner om att det som en gång var ett
nu är verkligheter på var sitt håll.

2007-11-30