Vi har så lätt för att svamla
när vi är fulla.
Inte så att jag är full just nu,
men jag bara säger det.

Vi tittar på blomkrukor
kommenterar deras former
i tjugo minuter.

När omgivningens signaler
blir allt svårare att processera
snabbt och effektivt
och de egna viljorna
och lustarna
tar över.
Hur små och snäva vi då bli,
hur självgoda och viktiga.

Det är nog därför jag super på torsdagar.
Det blir helt enkelt lättare
att kommunicera med folk
när man inte kan bry sig
om deras kroppsspråk,
inte riktigt kan bry sig ordentligt
om vad de tycker om oss.


Men jag vet att det var
en kille i blå munkjacka
som sågs sist vid min garderob.
Det är jag säker på.
Så du vet vem du ska fråga efter.