jag kan aldrig skriva kärleksbrev till dig
och berätta om hur du får mig att hålla andan
sålänge att jag glömmer bort att jag måste
andas luft för att leva och jag tänker bara
på det fastgnuggade glittret i dina ögon
som sätter sig som klister i min halsgrop och klibbar
och jag stakar fram mina ord som blir osammanhängande
lite som gåtor och du säger att du gillar det med mig
det gör mig visst speciell och

när vi älskar så gråter jag och det svider i ögonen
av mascara som elakt letat sig in
och du drar med ditt pekfinger i springorna
mellan mina revben och jag glömmer bort att andas igen och

jag skulle vilja skriva om att jag har sett dina vingar
att jag vet att du är min ängel
och jag har så svårt att låta bli att fnissa över din glesa
skäggstubb som avslöjar att du fortfarande inte är
den man du hoppas se ut att vara och du morrar åt mig
med blixtrande ögon och glittret borrar in i mig och jag
måste skratta för du är så jävla sexig när du brusar
upp över småsaker som din glesa skäggväxt och

om jag vågade skulle jag kasta mig över dig och
ibland är det skönt att känna att du är mitt ryggstöd
för min ömma rygg och ibland känns det bra när du bara är tyst
och jag kan höra dig andas när du tittar ut genom fönstret och
jag önskar att jag var glaset du andades på eller kanske att
jag är imman som lämnar spår och jag målar mina läppar
röda av kärlek du ger mig och jag känner mig lite fånig ibland och

jag kan inte fatta att det är sant att du faktiskt frågade chans
inför alla och bad om min hand och jag fick ont i magen och
en ilsken rodnad spred sig i mitt ansikte och trots att jag
höll på att skämmas ihjäl lyckades jag få fram ett ja och jag
tror jag såg stjärnfall den kvällen eller var det kanske
nyårsraketer från någon fest bakom skogen men jag tänkte inte mer på det
för du gav mig månen och lovade mig en stjärna och

det var underbart.