Spegeln reflekterar hennes tårar i skenet från lampan.
Röda märken täcker hennes kropp, och smärtan tränger sig igenom själen.
Att vilja sluta är en sak, att ha ork och vilja är en annan.
Kan inte hitta styrkan i hjärtat, det är nått som skriker och tar emot inne i henne.

Kanske är inte allt förlorat, men det är svårt att finna hoppet i nattens mörker. Hon kramar handleden hårt med handen, försöker hindra blodet från att rinna.
Vill inte se vad hon har gjort, försöker dölja det med lögner.

Blundar och försöker hitta nått slags ljus eller glädje.
Men orden av hat som är in skärt i hjärtat är svårt att få bort.
Vill inte leva så här, vet inte om hon vill leva alls.

Kanske är det bara en fas, en tid i livet man ska gå igenom.
Det kanske är ett misstag som man senare i livet ser tillbaka på och skrattar åt.

Lär hon sig av det här? Blir hon starkare?
Alla frågorna tär i henne, äter upp henne sakta inne ifrån.
Vill hitta svaren, vill veta sanningarna.

Allt är bra, viskar hon för sig själv, allt kommer att bli bra.