Varför tror inte du på mig, varför vill du inte?
Är mina händer allt för kalla, är min tunga svart, är min näsa en meter lång?
Jag trodde att vi vara till för tro, men jag visste nog hela tiden.
Det finns någonting som jag kan se så klart, allt för verkligt för att vara overklighet.
Jag tror nog att du vet, du känner det på dig.
Min Mary!Min Mary! kan du höra det?
Kan du se hur hon sticker upp huvudet ur vattnet och vinkar till dig?
jovisst kan du det, men jag avråder dig från att hoppa i.
Hon kanske bara vill ta en liten simtur, svarar du då.
jovisst, en simtur i det vackra havet, en simtur i hemligheter som viskats till
det, som det lovade att inte avslöja för någon.
jovisst, en simtur är det allt, men det säger dig väl ingenting.
var? vart leder simturen?
det vet jag, jag har också simmat med henne.
Men hon hotar havet att berätta bundna hemligheter,
sedan låter hon dig höra, höra vad som viskats in till havets vågor, som vävts in i skumm och vandrande gäss.
Berättas för dig.
Du tror det kanske inte. Sluta nu! detta är omöjligt, hemligheterna är fantasi.
Det är de. En fantasi som blir verklighet, då vi först börjar tro på det.
någonting ont ur sanning, det stämmer inte.
Nej, havet har avslöjat för dig, jungfrun har svikit havet.
Följer du hennes fotspår. Jag kan inte påstå att jag gör det. jag avråder dig.
Jag vet vad jag har hört, jag har försökt berätta för dig vad jag sett.
Tänker du svika och följa med henne och höra allt.
om igen.