1.

Mina ögon uppfinner landskapet
och landskapet uppfinner mina ögon

Ett delta med flodarmar som sträcker sig
i alla riktningar

Jag vet snart inte längre var de verkliga minnena slutar
och var de rena fantasierna börjar

Har rymdens ritningar en motsvarighet
i mina fotspår? Det liknar en dåres irranden.


2.

Man grävde upp en kista av ekträ
som låg begravd sex fot under jorden
kistan var formad som ett skepp

Där fanns en inristning
det var ett språk som dödförklarats
men på något sätt har detta överlevt

Luften susade av århundraden,
årtusenden av historia

Figuren längst framme i fören
med utsträckta armar
och vilt uppspärrade ögon

Klipporna där barnen kastat sig
ut i tomheten
där världen tog slut

Vi gav oss ut mitt i natten
i ett dovt rus, under trädkronorna


3.

Bryter mig en kvist av eken,
en trollkraft att förvalta
Unga män kommer ridande ur skogen
med löv i håret och grenar i händerna,
musikanterna följer dem i spåren
Bålet brinner stilla bakom dem

Vinden rasslar i torra blad
Skogen blir om natten en katedral
med pelare och altargång
Dimrökarna stiger över tjärnen
och de stora djuren börjar röra sig