när allt har rasat samman
allt ståtligt som jag byggt
när alltihop känns gammalt
och ingenting känns tryggt
när skräck från alla sidor
står överst på menyn
förbittras strax mitt hjärta
fördunklas lätt min syn



men jag lever
har ändå hoppet kvar
jag lever
i dessa märkliga da\'r
jag lever
och min blick är klar
nu vill jag älska
som en riktig karl



tillsammans är vi starka
det har jag alltid hört
men bryter någon mönstret
blir sambandet så skört
då står man ensam kvar med
en brusten illusion
och alla bara hånar
ens dröm och ens vision


när själslivet har sargats
av vilddjurständerna
då slocknar alla bränder
du tänt längs stränderna
till vem ska du då gå och
var finns det tröst att få?
då vill du bara skrika
förstöra, chocka, slå


LARZ GUSTAFSSON september, 2000