Allt var så oskyldigt och ömtåligt
början på en tid som aldrig kom
en tid då vi skulle finna
universums slut

Frusna stjärnor
på den svarta himlen
du stirrade mot natten
som färgade dina tårar
i svart kistrall

Vi var stjärnmissbrukare
och vi skulle aldrig bli som dom andra

Men när du var på väg att
gräva din egen grav
och jag flydde verkligheten
och levde i alkoholskadade drömmar
så skapade vi automatiskt
olyckliga dagar

Det var slutet på en saga
som aldrig riktigt började
inte ens dom oäkta guldörhängena
kunde försköna vår tid

Vi var fast i 200 minusgrader