jag har alltid fått lära mig
att det jag tycker
det är alltid fel
jag har aldrig fått lära mig
reglerna i livets stora spel
jag har blivit förlöjligad
och nån respekt har jag sällan fått
en av de få omöjliga
som lever med outsiderns lott

hur jag än gör
blir jag aldrig älskad ändå
står utanför
som en tiggare och tittar på

fiasko, sa en gudsman på sin dödsbädd
kanske får jag säga samma sak
trots att det är nådens år som kommit
bubblar det i minnenas kloak

alla har sitt livs historia
min är fylld av solkiga blad
plumpar som fläckar min gloria
slag som har stått i min stad
kalla det för självmedömkan
kalla det vad du vill
jag har skildrat det jag känner
så ligger det till

LARZ GUSTAFSSON