Det är alltid på kvällen ångesten kryper in
i min kropp och inflammerar varje cell,
av det som finns kvar
här i inom mig.
Ångesten kryper upp till kroppen,
när smärtan blir för stor
och ger mig trötthet i ben och märg.
Hela kroppen känns tung och stel,
kan knappt stå upp nu,
på egna ben.
Känner mig mätt,
fast jag svälter.
Vem har sagt det är lätt, när kroppen värker?

....


Jag känner ingenting,
när jag försöker förtränga allt.
Men vad tjänar det till?
Känner mig meningslös och svag,
nu finns det nästan ingenting kvar.
Jag vill ha ett val,
Liv eller död.
Försöker vinna,
men förlorar.
Försöker resa mig upp,
men jag faller.

....


Luften är tung och sval,
det gör ont att finnas kvar.
Svårt att andas,
när ångesten biter tag.
Kylan gör det inte bättre,
men jag är kvar.
Försöker få tag i dig,
men du går.
Hatet är nu allt som kvarstår.