Du ligger i mörkret, och andas djupt och långsamt.
Du känner en saknad,
En saknad efter mig.

Du känner sedan hur min arm omsluter dig
Ned längst din månbeklädda kropp.
Jag lägger huvudet vid ditt,
Och mina läppar vid ditt öra.
Jag viskar till dig i natten.

I små ord av kärlek säger jag att du är aldrig ensam,
Säger att jag älskar dig,
Att jag är alltid här med dig,
I tanke, hjärta och själ.
Jag omsluter dig nu helt,
Och tar din hand i min.

I månljuset ser det ut som två personer ligger där,
Men det är det inte.
Det är inte du och jag längre.

Det är vi....