Nu hörs min ilska

mitt vrål

som förbannar din brist på empati

du älskade inte

så varför kallade du oss vi

du borde ha sagt stopp när du märkte

att mitt hjärta verkligen värkte

att jag led av din närvaro och

grät i din frånvaro

du sa

 alltid

 vad du tyckte och tänkte

och

hur mycket du än 

 kränkte

så kunde jag aldrig bara gå

utan att förstå

vad jag hade gjort för fel

varför jag aldrig räckte till

för såna som dig

som bara

behandlade mig

som en

"grej"

Som ett. Inte en.

Som det. Inte hon.

Till slut var frågan:

VEM ÄR JAG?

När svaret kom var chanserna förbrukade....