Jag ville få slut på de ständiga grälen

som blossade upp mellan kroppen och själen

av samma förbannade orsak var dag

när anden var villig men kroppen var svag.

o

"Kom loss nu, din fettklump", sa själen verserat

till kroppen, som svarade rätt indignerat:

"Min fysiska styrka har form av en trappa,

från det axiomet kan jag inte schappa.

o

I min fas av livet går trappstegen ner

eller rakt upp i skyn och blir mer perifer

och för oss till rymden. Då blir det farväl

för såväl lekamen som dig, gamla själ!"

o

Men själen blott fnissade, trygg i förvissningen

att kroppens påstående var rena gissningen.

"Att själen är evig och värdig all dyrkan

predikas ju ständigt av den kristna kyrkan!"

o

Det där, tyckte kroppen , det var sista droppen

och gav själen snabbt en sittopp mitt i knoppen

På så sätt fick denne ett jättebra skäl

att med en ripost hålla liv i det gräl

o

som ju var min ursäkt att skriva det här.

Tänk, stundom är livet en pinsam chimär!

o