saken
den går
i en ring runt
som sniglar i salt
innan de skrumpnar ihop

saken
fäster vikt
vid andra saker
så att de tyngs ner
och sjunker sjukt djupt
ner i det mörka havet med
livet biofluorescerande i blått

saken
anser sig
förträffligare
än andra saker

saken
vill döda
andra saker
närsom de inte är
som saken vill att de är
till slut skall vara att inget är

saken
tröttnar ut
effektiviserat med
mekaniska vågor i sand
surrealistiskt simmar saken i land

saken
vadar inte
över år av sommarängar
minnenas torra gräs bort brunnit
förgängligheten och gapet bakåt endast kvar

saken
orkar inte
bli mer saklig
för det tär på saken
att ideligen vara normal
saken vill känna osakligheten
brinna och blåsa genom sakdelarna
bara flöda fritt i varandet utan att bli klar som sak

saken
saknar

saken
kommenterar
tillvarons inveckling
med orden saklighetsiver
krossande saklighetsnormativitet
saklighetsdikotomierna ska dekonstrueras

saken
egentligen
vill saken väl
egentligen vill den
faktiskt bara alla sakers väl