De medverkande. En intervjuperson, två olika människor som blir intervjuade.

Intervjuer i staden går ungefär i den här stilen, ofta. Den som intervjuar ställer en fråga som det bara är att svara ja eller nej på. men om svaret blir ett annat än ett medgivande, då kommer det följdfrågor som är till för att den tillfrågade skall rätta in sig i ledet av jasägare, som om det vore förbjudet att ha en egen åsikt.
Exempel ett.
Intervjuaren
-Tycker ni det är okay med en homosexuell präst? Oavsett om det är en kvinna eller en man?
Den tilltalade
-Öh, äh, nej.
-Varför tycker ni inte det?
-Om jag nu har en kontroversiell åsikt så anser jag att det är okay för mig att ha den. Utöver att uttala den, måste jag alltså även försvara den, argumentera för den och så vidare. Varför duger det inte med att bara ha den?
Exempel två.
Intervjuaren
-Tycker ni det är okay med kvinnopräster?
Den tillfrågade
-Ja visst tycker jag det.
-Tack för ert uppriktiga svar.