du väser sug i dig
min kyss jag vill
inte ha den kvar
bara en strimma
av att vara människa

kanske utan ömhet
vandrade livet
genom den bortglömda soldatens hopp
aldrig hann han viska
mitt nyfödda namn

den ensamma glansen i ditt öga
när tevegalan brusar sin sång
denna glans ska lämna mig
sist av allt

och att
hålet i allt detta
är allt
annat
än ett misstag

så kysste du lögnen in