På köksbordet låg ett brev. En fågelbok. En kikare.
Hans klocka och Waran-halsband. Fyra tusen kronor. En cd, Hard Rain med Bob Dylan. Och en lång novell, tillägnad mamma.

På vardagsrumsbordet stod ett tomt glas. Några ölflaskor. En skål med jordnötter. En blyertspenna och ett suddgummi. Det var allt.
Det var så pappa lämnade det.


Var det verkligen du?

Tog du det där steget?

Du hade lovat. Om och om igen.
Att aldrig göra det.

Ändå fick vi det där samtalet, som vi fruktat så länge.
Att du du inte längre fanns hos oss.

Jag vill svära åt dig, skrika åt dig!

Men hur skulle jag kunna skrika åt dig, min pappa. Min hjälte.

Min hjälte.