Mörk, mörk är vår värld,
och livet
är min själs bur.
Nu bänds rutans karga yta,
som byts mot natten utanför.
Och orubblig mot mina fingrar
mellan mig och allt jag känner
byggs en hård
och frusen
mur
av tomhet.

Tusen knivar skär
genom hopp och tanke.
Utmattad stänger jag
mina tårdrypta ögon
för att stanna
där endast tanken
överröstar
hjulens dova suckar
mot rälsens kalla stål.

Mörk, mörk är vår värld,
och livet
är min själs bur.