Slutet på en vänskap

kan kännas som ett kuvert utan frimärke

som tumlar ner i metalboxen svarta mage

lämnat åt ödets kaos

Eller likt Alice

som faller längsmed kaninhålet skrovliga väggar

och landar med en duns

i verkligheten

Där Spader Dam inte längre kan kalla dig undersåte

där färgerna har sin rätta spegeling

och där kaniner inte behöver monokel för att se

alla lurar vi oss själva ibland

men det går att vakna upp och se sitt sanna värde

vissa avsked blir inte ett adjö

utan ett godmorgon