Det finns en del människor
som har uttryckt det här med
Ateism
på ett träffande sätt.

Richard Dawkins fritt översatt:
I den mån ateism innebär gudlöshet är
de allra flesta av oss människor ateister
vad gäller andra kulturers och religioners gudar.
Vissa av oss väljer bara att gå en gud längre.


Jag döptes inte
eftersom mina föräldrar inte var religiösa.

Jag lärde om gud i skolan
och undrade
och undrade
hur en evig varelse som alltid hade rätt
kunde ändra sitt beteende så mycket
på bara några tusen år.
Det verkade inte riktigt evigt.

De andra barnen kom tillbaka
efter sommaren
och hade varit på konfirmation.
Jag undrade varför jag inte varit där också.
Det klarnade så småningom.
Och jag var glad
att jag sluppit
ljuga om någon gubbe som inte fanns.

Men jag tyckte fortfarande om sagor
fantasy och sci-fi
och westerns


På högstadiet
slog det mig
att religionen lärdes ut
på samma sätt som historia,
men med endast en källa
och noll källkritik.
Det finns i stort sett en bok som nämner
den där killen vid namn.
Andra källor som man brukar hänvisa till
nämner endast en smord upprorsman
som dödades.
Stora historiska personligheter
från samma tid
har det skrivits mycket om,
av många olika källor,
men den för våra samhällen viktigaste personen
finns berättad om i några få rader
utan fullständigt namn
utan några detaljer.

Desto mer att hitta på då.

Desto fler mirakel som kan ha utförts,
när inget någonsin riktigt registrerades.

Senare kom det fram
att den sista halvan blev sammanställd
av prästerskap
med maktintressen
trehundra år efter händelserna.
och vissa delar
passade inte in.

så de kastades bort.

Och visst är det så historian görs.
Vi kastar bort det vi inte tycker om.
För vi vill gärna se så bra ut som möjligt
för vem som helst
som kan tänkas intressera sig för oss,
i den avlägsna framtiden.
Men det spelar nog ingen större roll,
liksom dem vi läser om nu
kommer vi alla att se ut som åsnor.



Men ändå skulle jag svara på frågan
Varför dog jesus på korset?

Jag svarade:
Han var en upprorsman
som makten ville bli av med,
han hade blivit för obekväm för dem

Jag fick en halv poäng
för att jag inte ljög

Jag tyckte att socioekonomiska och
politiska orsaker skulle vara bra,
men man måste visst tro.
Det räcker inte att en snickares son
försöker starta en revolution


Kanske borde jag ha lagt till
att Barabbas var en efterkonstruktion
en retorisk gest
om ett val mellan
uppror i köttet, för belöning i denna världen
och
uppror i tanken, för belöning i nästa värld.

För att visa
vilka som hade rätt
för att visa
att judarna var emot romarna
och att de kristna inte var det,
för var man kristen
var man inte längre jude
var man inte längre del
av dem som gjorde uppror
mot romarna
i denna världen,
istället för att vänta till nästa.

Och det var väl också romarna
som hade makten
som var prästerskapet
och som styrde världen
med latinet.

Så hata judarna
och inte makten.
Man ska älska makten
och härligheten,
så får man sin belöning
senare,
oändligt senare.


Vi fick aldrig någon fråga
om vem som var guds enda sanna profet.

Kanske hade vi bara blivit förvirrade.



Vi slapp ha prov på islam
hinduism och buddhism
det räckte att vi pratade lite
i grupp.

För det spelar ju inte så stor roll
såna där skojiga blå gubbar
och elefanthuvuden
och den totala gudlösheten
men den högsta önskan av att slippa livets lidande
och de dumma människorna där i mellanöstern.
De dumma som tror på gud fast med ett annat namn.



Jag är glad att jag inte döptes,
glad att jag slapp få religion från mina föräldrar,
glad att farbror gud, från vad jag hörde
från andra barn, mest verkade
som någon pervers fönstertittare
som såg om man var snäll eller elak,
precis som jultomten,
men jag slutade tro på tomten
ganska snart.

Och när vi fick veta om rymden i skolan
och på tv och på bio,
var det bra mycket coolare
än ett gäng änglar
som spelade harpa.

Vetenskapen var cool
för den blev hela tiden bättre
hittade hela tiden nya vägar.

Och med allt bättre mätningar fick man veta mer
om livet, universum och allting, utan att svaret var 42.

Och kom det in nya resultat
som alla kunde reproducera och enas om,
så gjorde man om de gamla teorierna
och vissa lämnade man helt.

Det kallades vetenskap,
och man behövde inget tro.

För som någon sagt:
\"fakta är det som inte försvinner
när man slutar tro på det\"

Vetenskapen behöver man inte tro på,
den finns där ändå i världen
och utforskas av människor.




Jag är inte medvetet ateist,
det är inte något jag tänker på,
det är inget jag måste intala mig själv,
inget jag måste vara nöjd och lycklig med eller
undersöka eller hitta i mig själv.
Jag måste inte tro på något för att vara ateist.

Det kommer bara upp
när någon försöker prata med mig om gud.
När jag frågar
Vilken gud menar du?
Du pratar som om det bara fanns en.
Du råkar inte vara ateist när det gäller alla andra gudar?

Då är jag ateist vad gäller alla gudar.
Då kan jag fråga vad gud tycker
om dataspel och homoäktenskap
om rökelse och slavhållning
om förföljandet och omvändandet av alla icke-troende vildar.


Så tro aldrig att det handlar om
att inte tro på just din gud.
Jag är lika mycket ateist för gud
som för allah som för krishna
som för den vördade dalai lama
och alla andar i stenar och träd.

Jag bryr mig inte alls om din gud,
jag är faktiskt i största mån likgiltig,
men jag bryr mig kanske om dig,
jag bryr mig kanske om din tro,
om varför du tror och hur du tror.

För min del handlar det om
likgiltighet
inför allt övernaturligt.


Jag tycker att människan
i hennes uppfinningsrikedom
och känsloliv och kroppslighet
är fantastisk nog.
Och universum och livet
i all dess evolutionära skönhet och
vackra utveckling.

Det räcker så.
Och utöver det, likgiltighet.


Dock tror jag på det
som har kallats den religiösa känslan
av att vara upprymd och uppfylld
av något utomkroppsligt
och för stunden odefinierbart
den mysticistiska känslan
upplevelsen av det
ogreppbart sublima.

Men jag tror att den kan förklaras
när man ser lite längre in i sig själv eller utanför sig själv,
utan att man behöver ta till något övernaturligt.

Jag tror på känslan i kroppen
så som den har utvecklats genom evolutionen

men inte på den kontrollinstitution
som våra samhällen byggt upp runt den.

För i små grupper är den underbart njutlig och extatisk.
Men i stora grupper är den farligt avvikande och rebellisk.

Så vi bygger en religion kring den
och tjänar pengar
samtidigt som vi styr
över tankar och liv.


För länge sen,
när naturen omkring oss, och våra känslor,
inte kunde förklaras utifrån den kausalitet
vi är så vana vid i vårt eget handlande,
var det bra för våra medvetanden
att hitta på gudar och andar
som kunde utföra allting omkring oss
så att vi slapp bekymra oss om
hur det egentligen hände.

Det kunde vara björnanden
som gav sitt kött och återvände till skogen
som en ny köttslig björn efter vår ceremoni,
det kunde vara solguden som besegrade vintern
och återvände och lös över oss,
det kunde vara djävulen som fick oss kåta
och galna nog att ligga med fel person,
det kunde vara gud som straffade oss
för att vi varit syndiga och inte flagellerat mera.




Men nu behöver vi dem inte längre.
Nu klarar vi oss själva.
Nu har vi andra saker att bekymra oss över.

Så nog med dagis nu.
Det är dags att sluta tro på tomten.