Här står en tjej.
Hon är kär varesätt hon inte vill.
Hon önskar att man kunde hantera känslorna själv.

Hon önskar att detta aldrig hänt.
Men hon väntar spänt.

Hon hoppas och vill att detta får ett slut.
Snabbt och säkert.
Men hon hittar inte ut.

Livet spelar henne ett elakt spratt.
Hon längtar tills det blir natt.
Då kan hon ligga i sin säng och bara tänka.

Hon ligger och tänker på allt som hon varit med om.
Hon ligger tyst och gör inte ett minsta lilla knyst.
Hon känner sin smärta, den är stor, den är lidsam,
den gör furktansvärt ont.

Varför kan man inte styra över känslorna?
Om man kunde det skulle hon kanske vara glad idag.
Men inte då.

Hon önskar att det tog slut.
Hon önskar att han aldrig mer ska kunna sticka ut.
Hon hoppas att hon kanske kan få se han ibland.
Men hon vill helst först få komma iland.