För trött för att sova satt jag i soffan, eller jag ska inte säga satt. Låg. En ställning som framhävde min kropp rätt så smaklöst. Med mening.
Jag tänkte att om jag såg mig vara ful och äcklig varje gång jag tittade efter så gjorde det inget de gånger någon tog en ful bild av mitt ansikte, för jag visste redan. Så såg jag ut, det var okej.
Katten låg bredvid och spann, utan problem. Ihoprullad till en svartvit boll. Jag klappade hennes vackra ansikte och suckade. Om du vore människa, min bästa vän.
Tv-skärmen blinkade i olika färger in genom ögonen och ut genom munnen i en högljudd rap. Men det var okej, jag var ju så äcklig.