5 juni 1943
Allt startar i ett rum, ett drömmarnas rum.

Skuggorna dansade över skrivbordet av kopparrött trä.
Alldeles bredvid på en förgylld bädd satt grevens dotter Samantha och såg drömmande ut genom sitt sovrumsfönster.
Flera meter nedanför sprang tjänstefolket omkring och utförde sina arbeten. Samantha kunde se drängarna som gick iväg över gårdsplanen med varsin lie på axeln. Pigorna satt antingen på ängen och mjölkade korna som hörde till grevens herrgård, eller så var de på väg till brunnen för att hämta vatten.
Säden på de guldglänsande åkrarna gungade behagligt i den lätta sommarbrisen.
En växande fläck i fjärran fick slutligen Samanthas intresse. Hon kunde se att det var en hästkärra som åkte upp längs herrgårdens grusgång som var omgiven av praktfulla lönnar. Mer hann hon inte tänka på kärran då husmor Maria slog upp dörren.
–”Du milde tid! Vet du inte vad klockan är? Du skulle ha varit färdig för länge sedan!” Kommenderade hon och rättade argt till sitt förkläde.
Samantha skruvade förläget på sig.
–”Ursäkta mig. Jag måste ha glömt bort tiden.” Förklarade hon sig.
–”Gör inte om det bara” Manade Maria. ”Klä på dig och kom genast ner till matsalen, din mor vill ha ett ord med dig” Tillade hon i en mjukare samtalston.
Samantha nickade och stegade fram till sin spegel. Det var en mycket gammal spegel med snirkliga detaljer i trä.
Samantha var vacker, eller nej, hon var mer än bara det. Hon kunde beskrivas som underskön. Hon var av medellängd med en slank figur. Hon hade korpsvart hår ner till axlarna som framhävde det gröna i hennes livfulla ögon. Hon lät sitt sovlinne falla till marken, sedan snörde hon på sig sin korsett och spände fast sina underkjolar. Efter det drog hon på sig en varmt röd klänning i det mjukaste satin. Ett par drag med sin borste gjord av svinhår och hon var färdig att möta sin mor. Hon gick snabbt nerför de väldiga stentrapporna in i matsalen. Matsalen var en mäktig plats. Taket var format som en kupol med målningar i taket. Mitt i rummet stod ett bord. Vid ena kanten satt Grevinnan Gwyneth McCompridge – hennes mor – och såg allvarligt på Samantha.
-”Sätt dig” Sa hon med en darrande röst. Samantha drog snabbt ut en av stolarna och satte sig ned.
-”Du känner väl till kriget?” Frågade Gwyneth efter en lång stunds tystnad.
-”Världskriget?” Frågade Samantha sakta. Grevinnan nickade och svalde hårt. Gwyneth gick från den ena kanten av bordet till den andra och satte sig ner på stolen bredvid Samantha. Hon tog Sams händer lätt i sina och smekta henne med sin tumme.
- ”Tyskarna har invaderat England.” Sa Gwyneth grötigt. Samantha blev alldeles kall inombords.
Det kunde inte vara sant.

Var de i krig?