stegen över övergångsstället
i motljus
hur du verkar bada ansiktet
i det varma

och alla du möter
är svåra att se
annat
än som siluetter
deras hår och hud
sammansmält
i mörkaste skugga

och kläderna
gör människorna
så många har blivit tjocka


tills du själv
för ett tag
hamnat i skugga
bakom husen

gatstenskylan
med halsduken
och handskarna
du inte låtsas om


men du vill vara där
på den andra sidan
hos ljuset i ögonen
och osynligheten

för du tror
att så länge du går där
har kanske
våren kommit

äntligen
med spirande natur
och kärlekslängtan



men när du går in i porten
från ljuset
ser du
för ett tag
ingenting

kanske lurar
faran
där inne

du stöter mot något
med ditt ben

någon försöker fälla dig


men

det är bara
en svart katt

jag tycker om dig
säger den

spinnande
mjukt levande



kanske våren
har kommit