Hon gick långsamt med huvudet böjt framåt
Stirrade på sina tår utan att se något
Då tårarna bryter marken från hennes verklighet
bara fötter
bara tårar
Solen gick ner åt fel håll
Men hon kan inte minnas hur det ska vara
Minnena av honom sköljer över henne
Likt vattnet i hennes lungor

Blommorna han satte i hennes hår flyter ut i vassen
kungsblå ådror
kungsblå tårar
Men tårarna syns inte längre
De blandas med hennes sista andetag
Och den sista bilden av honom blinkar hon bort
Aldrig mer

---

Han kan inte se henne
Han kan inte känna henne
Men kunde han någonsin?
Hans fötter rör sig snabbare än hennes
På samma ställe
Men hon hinner alltid före ändå
Om han så lämnade allt för henne skulle hon aldrig vara nog älskad

Hennes hår är utspritt i vattnet
I hennes gröna ögon kan han se en spegelbild av sig själv
För han ser henne, som han alltid gjort
Utan att riktigt se
Han känner henne
Hennes hand
Hennes kind
Hennes mage
Men hon är inte kvar.