Likstel man i rullstol
Skulle ha dött när han var sjutton
Bron, friheten över andra sidan

låg där

och väntade

Och så tog dom honom tillbaka
ett stålstarkt tvångsomhändertagande
”Värna om livet” pumpade de vita rockarna på

Hans mamma och pappa tackade dom där rockarna
Dom tackade dom för hans substanslösa liv!

Falsettsstyrda personalflickor
sitter bredvid honom
”Nu ska det väl bli gott med mat\" säger de
Tappar skeden med köttfärs framme vid munnen
De skrattar
Skrattar och skrattar över sin fumlighet,
hans utrycklöshet

Det rinner tårar nerför hans kinder
salta tårar silar ut i köttfärsklimpen på hans överläpp
Det blir orange färg kvar när de torkar
”Näee! nu ska vi vara glada!”
säger ena flickan

J-a-g vill inte l-e-v-a
säger han

Men ingen av flickorna hör
Dom kör ut honom i rullstolen
Och ställer den på den solbelagda gräsmattan
Tilsammans med resten av personalen

Och pratar utan honom

En dag hoppas han att någon flicka välter rullstolen
Så att han slår huvudet i asfalten och dör