Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det var du, och det var jag.



Och det är ju du
du och dina händer
Du och ditt hår som jag alltid drog händerna igenom.







Du och dina öron
som var det bästa jag visste.




Du och ditt skratt
som kittlade mina endorfiner i
all evighet



Och det var jag
jag som inte skulle gråta
men nu väller dom ner
och avslöjar mig

avslöjar hela mig.


och det var du
och det var jag.




Men nu vandrar vi
inte bredvid varann
men jag minns fortfarande
hundvalpsögon
och dina armar
dom varmaste i världen

dom som skyddat mig mot all ondska
men nu kommer dom
aldrig mer
krama livet i mig.



Det var du
och det var jag



nu är ingenting som då.




Fri vers av saraa
Läst 220 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-02-26 23:59



Bookmark and Share


    pladask
jag fastnade särskilt i formuleringen \'krama livet i\'. det var en fin vändning!
2008-02-27
  > Nästa text
< Föregående

saraa
saraa