Jag trodde aldrig att kärleken kunde vara så fin.

Så många år som jag har blivit ledd in i mörkret och känt mig vilsen. Varje tår som jag grät förtjänade inte de som krossade mitt hjärta, over and over again.
Jag trodde att den killen som man sedan blev tillsammans med, skulle se helt perfekt ut. Han skulle vara ubersnygg, han skulle vara vältränad, många tjejer skulle vara så avundsjuka när han gick tillsammans med mig, han skulle ha håret på ett speciellt sätt, men han skulle även älska mig för att jag var jag (vilket inte är något fel alls, för det ska ju en pojkvän göra, men bortsett ifrån det).
Men då visste jag inte vad kärlek var.
Inte förrens jag mötte den killen som skulle förändra min syn på kärlek och visa mig vad kärlek verkligen var. När jag bara inte orkade tänka mer på alla killar hit och dit. Så dök han upp ifrån ingenstans, en liten kommentar sen var allt igång.
De första gångerna då hade jag ju fortfarande kvar mitt tycke för hur en pojkvän skulle se ut, men även min osäkerhet.

Men med den långa tid som gick så fick han mig på andra tankar.
När man upplevt så mycket sorg och svek ifrån andra, kan det vara svårt att lita på någon ny och öppna sig igen.

Jag höll på att mista honom, men så blev det inte. Jag kämpade och gjorde allt för att få honom att stanna.
Jag hade insett att det verkligen var han som jag tyckte om och ville ha.

Han var inte som alla andra, han var snäll, han ville inte bara en sak, han brydde sig verkligen om mig, han var rolig, han var underbar.
Och första gången han sa att han älskade mig, då visste jag att han menade det.

Nu kan jag inte bli mer lycklig. Jag har världens underbaraste pojkvän och jag älskar honom mest utav allt. När jag inte är med honom då är jag inte hel, när vi är tillsammans då är jag hel, för han är min andra halva.

När jag tänker tillbaka på min syn på kärlek så fattar jag inte hur jag kunde tänka så, men det är klart. Träffar man på fel människa så kan det lätt hända och om man får hjärtat krossat.

Min pojkvän har visat mig vad kärlek verkligen är och att man inte ska slänga med ordet jag älskar dig för då tappar det sin mening. Jag älskar dig är ett så starkt ord.
Men när man kan göra allting för en person, när man tänker på personen hela tiden, när man vill träffa personen och blir så glad av att se den, när man blir ledsen om den är ledsen, åh det finns så mycket.
Men det är min syn på att man verkligen älskar någon.

Jag vet även att ingen är perfekt, alla har brister och man får inse att en pojkvän inte måste ha värsta snygga tvättbrädan och vara vältränad och ha håret på ett visst sätt, eller vara en brudmagnet eller vara skitsnygg.
Bara om man själv tycker att han är fin och go, så spelar det väl ingen roll vad andra tycker. Det är vad man själv tycker som är viktigast. Bara han är snäll emot en själv och behandlar dig och älskar dig för den du är. När man älskar någon så är utsidan lika fin som insidan, visst han kan redan vara fin från början, men när man älskar en person så finns det inget fel på den, den är finare än allt annat och man älskar den för den person den är. Bara man har det jämnställt med sin pojkvän, att man har samma villkor till varandra. Att man anpassar sig till varandra och behandlar varandra lika.

Min pojkvän kallar jag One of a kind, han är underbar på alla sätt, han är det vackraste för mig och det finns ingen som kan ändra på det. Jag accepterar och älskar honom precis som han är, han behöver inte ändra på någonting för att jag ska tycka att han är vacker. Min kärlek till honom är obeskrivlig och jag vill vara tillsammans med honom föralltid. Jag tror på en framtid tillsammans med honom.