Två personer träffas på gatan i en stad någonstans i världen. De står båda i en kö till något som skulle kunna tänkas vara en färjetur mellan ett resmål och på väg till ett annat. Efter att någon tidrymd hunnit förflyta börjar ett samtal, en sorts dialog, ett drama av något slag utspela sig mellan dessa båda. Den ena personen är klädd i röda byxor, den andra människan bär ljusblå strumpor. För att inte skapa onödig förvirring hos eventuella läsare kallas dessa båda människor här Fru Amelia Björnsson samt Herr Ossian Peder Andersson.
A:
-Det har inte regnat på ett par dagar nu.
B:
-Det kan så vara, men snart nog blir det nog...
A:
-Jaa, men det är ganska skönt att vara ute när solen skiner och skänker oss alla en smula värme.
B:
-Själv lever jag gärna i den övertygelsen att vädret...
A:
-Vädret ja, det är skönt att det är så omväxlande.
B:
-Kan ni tala om för mig vad en rättvis klocka är?
A:
-Jag kan tala om för er vad en orättvis klocka är. Den är tio i.
B:
-Vad menar ni? Tio i vaddå?
A:
-Det kan jag dessvärre inte berätta för er. Den lilla visaren är inlämnad på reparation.
B:
-Idiot! Ni är ju knäpp. Helt jävla galen alltså!
A:
-Idel komplimanger. Ni gör mig generad.
B:
-Er kan man ju inte tala med.
A:
-Jaså, är det vad ni försöker göra? Ni lurade mig nästan där.
B:
-Ni måste vara från vettet. Ni kan inte vara fullt frisk.
A:
-Ni å er sida verkar ha kort stubin. Det är nog bäst att nin hämtar andan nu. Det är inte bra för blodtrycket att hetsa upp sig så där.
B:
-Galna människa. Ni är totalt vettlös.
A:
-Ni behagar upprepa er. Kanske har ni lyssnat alldeles för mycket på dagens eko. Eller så är det här bara en dröm och ni håller som bäst på att vakna upp ur den.