spegeln i hallen

är sprucken från halsen

och nedåt.

bilden som fanns där en gång

är bortglömd

och tömd.

det gick många rykten

i självaste djupet,

om änglar i vatten,

men rösten som ekar

är bränd

drunknad

och förtappad.

spegel i hallen

är krossad från knäna

och uppåt.

röken stiger i taket,

som en fågel fri från synd,

men rösten,

själva ramen,

stormen,

är svald

vattenfylld

och slutligen

fri.