Där satt du så rädd med en skälvande röst
varje ord rött som blod bortom något slags tröst
Orden rann ur din mun ut på mitt kalla golv
två beväpnade barn, det var vi emot dom

I ett moln utav tankar i en stank utav gräs
låg två lik av igår då vi ville så väl
Men till slut blev vi fångar i en värld byggd av dom
för vi kan aldrig glömma vad vi älskat en gång


Varje dag som har gått
sen den dagen vi dog
Har jag slipat min kniv
jag har drömt till mig mod

För var tanke jag tänkt
som jag aldrig tänkt klart
Har jag laddat med känslor
jag har byggt upp mitt hat

Med allt mörker, den ångest
som vi odlat ihop
Skall jag bygga granater
en atombomd av ord

Och med den ska jag spränga
dom vi aldrig förstått
alla domar ska brinna,
smältas ner till ett hopp

Sen i askan ur eld
kan jag vänta på dig
där i askan ur eld
ska jag vänta på dig