Doften av liljor sprider sig
vi kolliderade och du tryckte din hand i min
med livet framför våra fötter
såg jag en förlorad konstnär

Sammetslena blad genomträngs av vass kristall
på ostadig mark står jag med blottade knäskålar
döda minuter passerar
allt du visar är en känslokall själ

Fortfarande droppar det ibland vatten från min krossade vas
framtiden är inte längre något jag vågar blunda för
ett oläkbart sår

Dig kommer jag aldrig att sluta älska