När du slår i brunnens botten
i det djupa mörkret
fyllt av isande kyla och en metallisk smak
i munnen av övergivenhet

då är enda vägen uppåt
upp, upp, upp
tills du anar ljuset från en värmande sol

en vänskapens hand
utsträckt just till dig
från någon som fortfarande
dig oanandes håller dig för kär